Gåvan som alla får
Jag undrar just vilka av alla spekulationer som är de rätta?
Att gångna händelser påverkar oss i allt vi gör vare sig vi vill eller inte
eller, att gångna händelser påverkar oss om vi låter dem påverka oss.
Alla personer du vidrört
Alla händelser du varit en del av
Alla minnen du finns med i
Påverkar de dig?
Jag tror få kan svara nej på den frågan.
Allt som görs och inte görs har följder
Just detta är något som gnager mig i hälen för tillfället.
Vissa perioder och ett visst antal vilseledda sinnen.
En välgörande organisation som misslyckades med sitt uppdrag.
Människor jag behövde fick jag inte behöva
och den människa jag minst av allt behövde släpades fram till mig
med lovord om att just denna person, just denna värdelösa människa,
var precis det jag behövde.
Han gasade ihjäl mig mentalt, precis som han varit nära att gjort fysiskt
med sig själv.
Tejpade igen alla mina fönster.
Jag satt med en dartpil, det första vassa jag kunde hitta
en jävla dartpil.
"Kanske man borde dö på ett mer storslaget sätt?"
Men min eldsjäl vann mig tillbaka storslaget.
Ett halvår av isolering
har lärt mig att uppskatta
6 år med vad jag fortfarande inte vet, om det är lögn eller sanning.
"För att skit hör med skit"
Ett gällt äckligt skratt följer uttalandet. Jag stod bara där och tittade på
min nya skridskohjälm som nu var nersmutsad. Jag kände mig lika nersmutsad.
"Vem vill ta i dig? Vem skulle nånsin kunna tycka om dig?"
Ja, det vet jag fortfarande inte.
"Man kanske blir smittad med fulhet?"
Ja, man kanske blir smittad med fulhet vad vet jag.
Säg mig då, vem blir frivilligt smittad med fulhet?
Rent helvete
har lärt mig att jag är svag
och att jag bara har det jag har.
För det är ju så det är. Man har bara det man har.
Det är när man börjar sukta efter förändring som det brister.
Det bär mig emot att skriva personligt,
men jag har ju lovat mig själv att det ska funka som en fristad för tankarna.
Om det är nåt jag behöver så är det att se på allt detta jag skriver om
med ett lättare sinne.
att inte låta det tynga ner mig
att inte låta det få mig att skämmas
att inte känna mig mindre värd
eller som att jag gjort något fel genom att skriva om det.
Jag hoppas jag inte gjort något fel.
Man ska väl vara tacksam kanske
för den tid man har just nu
det hörs ju i ordet. "Present". Gåva.
The present is a gift eller vad man nu skulle kunna säga det på för smart sätt.
Du har intressanta saker att skriva. Och det tåls att läsa både en och två gånger.
Angående det här med att skriva personligt i en blogg har jag själv kommit fram till en del. Ibland finns det inget som är så skönt som att "skriva av sig", att se sina egna tankar i ordform. Som en slags sortering. Men det har hänt att jag ibland kommit på mig själv med att skriva för någon annan, snarare än för egen skull. Precis som att jag ville berätta något, eller få något sagt, och inte visste någon annan väg.
Så länge man kan undvika det, så är det ett väldigt givande sätt att lufta sitt eget huvud.
Skriv ned skiten lilla söta. Om det fungerar är det ju hur bra som helst. Gud vad jag vill dig allt fint på hela jorden! Imorgon dricker vi varm O'boy tillsamans!
Och appropå dricka. Avdramatisering låter ju bra egentligen, men jag vill verkligen inte, haha. Jag får bara ont i magen om min pappa eller Tomas dricker, min lista har kortats ned till två så här på äldre dagar, vilket ju är skönt, men ändå jobbigt. Jag kan inte sätta fingret på vad som gör mig orolig, men lite handlar det om att de inte är som vanligt liksom, att de blir annorlunda när de är berusade. Men kanske kommer jag lära mig att slappna av med dom två också såsmåningom.
