I ljummet vatten
Om jag inte bär en stor mental sköld
då jag är utanför min trygghet,
invaderar paranoia.
Jag blir 11 år igen.
Den jag är nu skulle inte tillåta det jag fruktar då,
men den 11-åriga flickan skulle inte kunna stå emot.
Jag måste ta hand om min inre flicka.
Livet ger en mycket, så länge man lyssnar
till vad man innerst inne tror på.
Ibland kan något få en att till och med ändra på det.
Man får mycket skit
och mycket bra.
Vi tjänar på båda.
Att hålla båda nära hjärtat.
Jag skrev tidigare om känslan av att befinna sig i ljummet vatten.
Vad jag inte insåg, eller ens ville inse, var att det gav mig något positivt.
Om man oftare mött ett slag än ett handslag,
så blir reflexen att man behandlar saker defensivt.
Går ut med inställningen:
det man startar kommer att sluta dåligt.
Jag vill förmedla det jag kommit fram till i livet till andra
för att inspirera eller hjälpa.
Jag vet inte om det mottas
men viljan hos mig kanske kan mottas.
Jag har mycket att skriva om, men insikterna,
tankarna, har inte formats i ord än.
Ord är behandling men ord är också ett avslut.
Ett sätt att sätta punkt på det man sagt.
