sochm

Ju närmare man kommer något, desto svårare blir det att se det


Som alltid är det bara frågorna som har det hårda greppet om mina tankar.
Varför kan jag inte låta mina känslor, min intuition styra mig?
Varför är jag fast i ett mönster av rutiner?
"Det är du inte"
Nej, för jag döljer dem för andra. Försöker omedvetet verka bättre än vad jag är.
Därför syns det inte för en utomstående.
För att citera Log-Lady:

"Complications set in-yes, complications. How many times have we heard: ‘it's simple'. Nothing is simple. We live in a world where nothing is simple. Each day, just when we think we have a handle on things, suddenly some new element is introduced and everything is complicated once again. (...) "What is the secret? What is the secret to simplicity, to the pure and simple life? Are our appetites, our desires undermining us? Is the cart in front of the horse?""

Det finns inte bara en bestämd väg, det finns fler. Just för tillfället är jag på väg nerför fyra olika vägar.
Framtiden
Egoismen
Känslan av makt
Osäkerheten

Den mest objektiva, mest självklara vägen, Framtiden.
Planerar, undrar, drömmer, frågar, längtar, fruktar framtiden.
En del av mig vill leva ett simpelt liv, ensam med bara mina mest intensiva intressen vid min sida.
En annan del av mig, som jag antar är Egoismen, är rädd för att leva ett sådant liv.
Egoismen vill bli älskad, aldrig känna ensamhet och tomhet. Nå framgång och få bekräftelse.
Då och då tar jag mig in på vägen som är känslan av Makt. Det finns inte ett bättre ord för att förklara den.
Världen är logisk och jag accepterar och kan hantera det förflutna. Jag ser mig själv som en som står utanför mängden och förstår något viktigt, något avgörande.
Den här upplevelsen vara sällan länge, för Osäkerheten ligger som en dimma över varenda väg, skymmer sikten och saktar ner mina steg. Det är osäkerheten som hindrar min framtid, berövar mig på makten och hoppet om bekräftelse.

En önskan, vad är det? Bara en mening sagd till en allvetande makt, till ingen-särskild-alls, i hoppet om att någon ska höra ens bedjan, få ens önskan att slå in.
Jag önskar mig försoning med mig själv.
Jag hoppas någon hör mig.