Mänskliga frågor
Tända ljus och tankar kring kärlek i alla dess former.
Framtiden visar sig bara genom datorskärmens ljus.
Varje dag ser man kärlek. Om man tittar noga, ser man det hos alla.
Denna oförklarliga mänskliga egenskap.
Precis som alla människor har sin alldeles egna vänlighet
så har även alla sitt alldeles egna sätt att visa kärlek
Att tolka den och ta emot den.
Hur ska jag kunna beskriva en sån här känsla?
Det räcker inte med att lovprisa hur vackert jag tycker regnet med ett svagt solljus är
Eller hur musiken som letar sig rakt in i allt ger mig...Ja vad?
Kärlek?
Hur ska jag kunna beskriva med ord att jag, ensam, i ett mörkt rum
med endast musiken som sällskap, kan känna en så obeskrivlig känsla?
Förväntan kanske.
Jag har också på senare tid, känt mig mer i balans med det förflutna.
Det som ibland hugger tag i en bakifrån och hindrar ens framfart.
Ibland hindrar det inte bara, utan gör även lite ont.
Även om jag måste ta till konstgjord lycka, karvande knivar, ett enkelt liv
så är det ju ändå bättre.
Det går långsamt bättre.
Ibland får man tacka även det som kommer utifrån, inte bara det man själv åstadkommit.
Även om det är konstgjord lycka, framställd av någon som inte vet hur den ska se ut för mottagaren. Eller av den som inte vet om det är dröm eller verklighet.
Är konstgjord lycka också lycka?
Om jag skapar min egen lycka,
är den otillräcklig då?
