sochm

Det där om livet
"skaffa dig ett liv"

Vad är ett liv då? Är inte det en alldeles för stor och världsomspännande fråga
att ens försöka förnimma svaret på?
Jag har alltid varit en sån som tänker lite för mycket antar jag. Jag känner mig
inte annorlunda för det. Jag är tacksam för det. Det ger mig chans att se saker
ur olika vinklar, tolka situationer. Både till gott och ont förmodligen.
Att tvivla på ens väg i livet, att inte veta vad det är man finns här för, att inte veta ens mening.
Är inte allt det ett bevis för att man lever?

Ingen föds med en mening. Den meningen tycker jag man ska hitta själv.
Jag hoppas att den mening jag hittar är att jag ska vara behövd.
Jag vill känna mig behövd. Eller möjligtvis iallafall känna att min existens
påverkar min omgivning och mitt liv.
För den värsta känslan av allt, den allra ensammaste känslan
är väl ändå "ingenting"?
Hellre är jag hatad än att uppleva den smärtsamma känsla
som en situation där man blir ignorerad, ger upphov till.

men, om det är möjligt att en person sårar en,
är det även möjligt att en annan vårdar just dom såren.